Kennel Moonstruck

CARINA JANSSON

Som grundare till kennel Moonstruck 1989 (första kullen var för övrigt en golden retrieverkull!) får jag äran att presentera mig först. Det mesta om min hundhistoria kan ni läsa under Historiklänken, men jag kan ändå nämna att jag varit rasen trogen sedan 1988, då jag köpte min första flatcoat.

Efter många år i Göteborg flyttade jag för två år sedan till en vitkalkad skånelänga i lilla Rydsgård mellan Skurup och Ystad. Där bor jag nu med min dotter Holly, fem år, flattarna Teo och Tula, och katterna Emil och Lillebror (Holly gillar Astrid Lindgren...). Fullt hus, med andra ord!

Jag har tidigare hållit på mycket med bruks och lydnad (har fört fram två lydnadschampions), men nu för tiden lägger jag mest krut på utställningar och apporteringsträning, och jag startar gärna på jaktprov och working tests.

Jag arbetar som frilansande översättare sedan många år tillbaka, och har bland annat haft förmånen att kunna jobba från underbara Phuket, Thailand, ett par vintrar.

På utställning i Köpenhamn ....och på stranden i Thailand

CHRISTINA DROTTSGÅRD

Solen värmer mitt täcke, jag har vaknat för tidigt. Det är en härlig försommardag den 1 juni 1978. TYST - nu kommer de. Jag fyller år, 13 år! Nu öppnar de dörren, brickan med choklad och nybredda ostfrallor är med. Det var inte mycket till presenter, men väluppfostrad som man är håller jag god min - dåligt med pengar antagligen!! Vi dricker choklad och myser, mamma undrar om jag inte skall läsa kortet? Kortet ja, det står ju mycket riktigt ett vykort på brickan, med en röd cocker spaniel-valp mot en gul bakgrund. Jag minns bakgrunden så väl, hur kunde man lägga en röd hundvalp mot en gul bakgrund? Jag läser kortet men fattar ingenting - menar de att jag skulle ha fått en HUNDVALP??!?! På kortet står det: "Hej Christina! Skynda att klä på dig och följ med din mamma och pappa ut till mig så får du välja en valp..." Gissa om det gick undan. Kenneln låg ca tre mil från min hemstad Södertälje. Bilen gick i snigelfart och vi kunde inte komma fram fort nog. Väl framme hos ett gäng sexveckors valpar var min lycka gjord. Denna cocker spaniel släpade jag runt på alla hundutställningar jag kunde hitta - tack för skjutsen, pappa! Jag tror ändå att pappa var den som gladde sig mest åt mitt körkort...

En kulen vinterdag på Täby galopp blev jag kär. Där var han: Clumbrold's Lilla Buddha - BIS på SSRK/Ö. Sen tjatade, tjatade och tjatade jag tills jag fick en likadan. Det var nu det började på riktigt. Jag kamperade många år med "clumbermaffian"; Marie-Louise Almgren, Karin Brostam, Annica Högström m fl.

1989 arbetade jag för Peter Magnusson, Canicum, och sålde hundmat. På hösten åkte jag ner till Skåne som representant för företaget. Här fick vi syn på en liten goding och vi tisslade och tasslade som vanligt - kunde han vara Charlies son ? Jo men visst hade väl han en son...? Det slutade med att jag flyttade ner till Skåne i januari 1990. Björn fyllde 30 år den 19:e januari, jag hade då känt honom i fyra månader och visste inte vad jag skulle köpa, så det fick bli två förlovningsringar!

Björn hade på den tiden två flatcoats och en golden, och när jag kom ner med två Clumbers blev vi en stor liten familj. Jag lämnade kennelnamnet BULLWORKS som jag då hade ihop med Karin Brostam, och började föda upp flatcoats med Björn under prefixet WORKABLE's. Med tiden kände jag att jag inte kom någonstans med mitt mål, och jag hade under den tiden också lärt känna Carina.

1993 köpte jag min första "egna" flat, Almanza Something to Talk About, som snabbt följdes av Moonstruck Kickstart My Heart, som fylldes på med Moonstruck Wish Upon a Star. I sista kullen jag födde upp under namnet Workable's föddes W Janssons Frestelse, sen hoppade jag in i Carinas kennel MOONSTRUCK och den fortsättningen finns ju att läsa här på hemsidan!!

Björn och jag har istället fött upp en Alexander som blev tolv år i somras och tjatiga (var nu det kan komma ifrån...) Filippa, sju och ett halvt. Jag arbetar hos Veterinärerna på Bruksgården sedan fem år och har flera flattar hemma.

Foto från Göteborgsutställningen, januari 1997.

GUDRUN BRUNNSTRÖM

Äntligen - är jag en del av kenneln!

Jag började min hundkarriär som 13-åring med en något vild och vansinnigt bestämd Lisa (SV-03 SU(U)CH) Moonstruck Nemesis) flat, som jag drog runt på brukshundsklubben och en massa utställningar. Det Christina gjorde ville jag också göra, därför var det ganska naturligt att jag började följa med henne och kenneln runt på alla aktiviteter.

1998 kom Lisas mamma Pepsi (Ch Almanza Lagonda Rapide At Ryegate) in i mitt och min familjs liv. Hon hade pensionerats från polishundsyrket och dyrkade marken jag gick på. Med henne hade jag många fina stunder, att hon var en otroligt fin tik som ofta gick bra på utställningar var inte helt fel det heller. BIS-veteran blev vi ett antal gånger!

Under åren har jag varit med på ett antal valpfödslar, valpträffar, träningsläger och inte minst utställningar och kommer fortsätta driva kennelnamnet framåt tillsammans med Christina och Carina.

2003 gick min älskade Pepsi bort nästan 14 år gammal och platsen fylldes snabbt av en sockersöt welsh springer spaniel Bailey (Ch Don´s Totally Moonstruck). En hund med massa energi och har gjort att jag och Christina har börjat intressera oss av denna ras. Bailey bor idag hos mina föräldrar i Kristianstad.

Idag är Christinas hundar mina hundar - vi har dem tillsammans och vi drar båda nytta av att vi är två. Jag bor i lägenhet mitt i Malmö och min hemmiljö gör det möjligt för mig att socialträna valpar och unghundar, vilket gör att mina grannar ser mig ofta med nya hundar hela tiden.

Vardagarna går åt att jobba på marknadsavdelningen på IKEA. Försöker införa hunddagis på jobbet :)

Foto: Fredrik Schoug

När och var skaffade ni era första flatcoats?

Carina: Jag hade golden retriever sedan tidigare och ville ha en hund med mer fart i, främst för att jag då höll på mycket med lydnad och bruks. Eftersom jag var mycket förtjust i flattens utseende och temperament var valet lätt och 1988 köpte jag Gitthan's Life-Joy. Han blev snabbt lydnadschampion och fick ett cert på utställning, men tyvärr var han alltför vass i temperamentet och gick inte ihop med andra hundar. Han omplacerades och är med sin nya ägare utbildad tjänstehund inom Securitas!

1989 tingade jag en valp hos Ragnhild Ulin, men när det inte blev något i den kull hon då planerat hjälpte hon mig istället att "hitta" Alyssa-Ashley (e.Almanza Larry O'Grady u.Almanza Open Invitation). "Suddan" inledde sin utställningskarriär med att bli BIS-valp 4 gånger, fortsatte i unghundsklass med 3 cert på sju dagar och är nu Internationell Champion med BIS på utställning. Hon är nästan i hetaste laget jaktligt, men har en enorm arbetslust och hade säkert kunnat gå högre i klasserna (hon har en 2:a i ökl) om jag lagt ner mer tid på träning. En härlig personlighet, som dessutom visat sig vara en förträfflig avelstik!

Christina: Jag har varit aktiv med cocker och clumber spaniel sedan 1978, men kom först i kontakt med flat 1989, när jag träffade min sambo, som då hade två stycken. Jag blev genast förälskad i rasen (trots att den är i total kontrast till clumber ...) och började dra runt Björns flattar på utställningar. 1993 köpte jag min första "egna", hanen Almanza Something to Talk About och tiken Moonstuck Kickstart My Heart. "Diesel" är en lite pärla både i ringen och i skogen, hon är mycket lättränad och med henne vågade jag mig dessutom ut på mina första retrieverjaktprov.

När började ni med uppfödning? Berätta lite!

Vi började på varsitt håll. Första Moonstruck-kullen hade Carina 1989 - en goldenkull! Drygt två år senare fick "Suddan" sin första valpkull, e. Cariena's Fifteen-Eight. Christina var då delägare i Björns kennel och hade fem kullar under prefixet Workable's. Vi har känt varandra i sju år, och alltid haft samma intressen och idéer, och med tiden kände vi båda att det vore kul att jobba under samma namn (if you can't beat them, join them...). Våren 1995 gick Christina in i kenneln och det har ingen av oss ångrat en sekund; allt är bara så mycket lättare och roligare nu. Vi har hittills fött upp nio kullar, varav fyra tillsammans, och hoppas på ytterligare två kullar under 1997.

Vad har ni för målsättning? Är ni tillfredsställda med uppfödarresultatet så här långt?

Vår målsättning är givetvis att föda upp friska, rastypiska hundar med korrekt exteriör och de rätta retrieveregenskaperna. Vi är själva mycket intresserade av just den exteriöra biten, men är också fullt medvetna om de jaktliga egenskapernas betydelse för flatten och jaktprovsmeriterar alltid våra avelstikar.

Vi är nöjda med vårt uppfödarresultat så här långt, men vi är ju fortfarande nybörjare i sammanhanget och har mycket kvar att lära. Framför allt känns det skönt att vi hittills har haft väldigt friska hundar (peppar, peppar ...), inga skelettdefekter eller allvarliga sjukdomar. Endast tre av våra kullar har hunnit fylla tre år, så det känns alldeles för tidigt att göra någon sorts utvärderingar, men nästan 30 cert hittills och flera BIR, BIS och BIS-placeringar på SKK och SSRK känns väldigt roligt och inspirerande. Vi skulle gärna se att ännu fler av våra valpar kom ut på jaktprov, men hoppas och tror att det kommer med tiden.

Nämn någon eller några av er egen uppfödning som ni är speciellt nöjda med!

Man borde kanske säga "ingen nämnd, ingen glömd" men vi är förstås mycket nöjda med jämnheten och kvalitén i första kullen (AA-kullen). Av sju valpar har samtliga CK, fem har tillsammans 15 cert och alla utom en är jaktprovsmeriterade. Vi har flera andra favoriter, t ex "Jennie" M. Practice Makes Perfect som är en dotter till "Axel" från första kullen. Hon är oerhört välkonstruerad och välgående, och trots att hon var väldigt "färdig" och något tung som valp och junior så har hon utvecklats åt helt rätt håll. Hon är full av "will to please" och kommer förhoppningsvis också att kunna hävda sig på jaktprov framöver. Vi tror också mycket på vår unga B-kull, e.NUCh Aniara's Gilbert u. M.Kickstart My Heart, den jämnaste kull vi hittills fött upp.

Prioriterar ni någon detalj exteriört eller mentalt i er uppfödning?

Vad räknas som detaljer? En hund måste ses i sin helhet och även om vi givetvis kan uppskatta vissa smådetaljer hos individer så kan vi inte säga att vi prioriterar någon av dem i vår uppfödning. Helheten är och förblir viktigast.

Vad anser ni om linje- kontra utavel?

Vi har själva använt oss av både linje- och utavel, och ibland blivit överraskade av resultatet. En linjeavlad kull blir inte nödvändigtvis jämnare än en utavlad, men förhoppningsvis kan man ändå känna sig säkrare på vilka egenskaper som nedärvs i nästa led.

När ni själva väljer valp, vad tittar ni då på?

Valpar i samma kull är ofta väldigt lika i temperamentet, men vi är båda svaga för nyfikna och kontaktsökande valpar (flatvalpar i allmänhet, alltså...). Ett vackert huvud, flotta linjer och rejäl benstomme i kombination med en bra front och ett välvinklat bakställ - om valpen sedan showar och har utstrålning så är vi oftast sålda.

Nämn en flatcoated, exteriört och&eller jaktligt, som tilltalat er lite extra och motivera varför!

Exteriört är MultiCh Almanza Larry O'Grady outstanding för oss båda. Han är så oerhört korrekt i alla avseenden och har dessutom en otrolig utstrålning och personlighet. Jaktligt finns det flera, men en hund som vi kommit i nära kontakt med och är imponerade av är SNJCh Venezia Wisecrack Whimsie som, trots att hon började tränas först vid nästan två års ålder av en husse som då var nybörjare, gick raka vägen upp i elitklass och blev jaktprovschampion på kort tid. Christina vill också nämna Browneyes Deerfoot som jagade praktiskt tills han dog vid 13 års ålder, alltid lika uthållig, självständing och envist inställd på att finna vilt.

Var det något som var bättre resp. sämre förr, exteriört
och/eller mentalt?

Vi är knappast rätt personer att svara på den frågan, eftersom ingen av oss har haft flat i mer än nio år, men vi tror inte på att rasen skulle ha blivit "sämre"!

Vad tror ni om flatcoatens framtid? Är det något vi bör se upp med?

Vi är övertygade om att rasen är i seriösa och skickliga händer. Vi har dock svårt att se något positivt i alla nya regler och förbud som ständigt föreslås från olika håll: samarbete och information är det överlägset bästa sättet att i längden få positiva resultat.

Vad anser ni om defektstatusen inom rasen?

Flatten är ju en relativt sund och frisk ras, men vi måste givetvis fortsätta att vara på vår vakt mot alla typer av ärftliga sjukdomar. Här spelar avelsrådet en stor roll som "informationsbank", liksom Charmören som kan vidareförmedla objektiva fakta för att undvika att ogrundade rykten misstas för sanningar.

Använder ni er av fodervärdskap? Fördelar/nackdelar med detta?

Ja, för vår del har det fungerat utmärkt och vi har inte sett några nackdelar alls. Vi har väldigt mycket kontakt med våra fodervärdar och känner hundarna nästan lika väl som våra egna.

Hur aktiverar ni era valpköpare?

Det har blivit lite olika beroende på hur valparna, hamnat; i vissa kullar bor valpköparna på olika håll i landet och det är omöjligt att samla dem till regelbundna kullträffar. Christina har träffar nästan varje månad för alla Skåne-valparna, och vi har hittills haft två stora träffar, då alla valpköpare umgås, tränar och tävlar under lekfulla former i två dagar. Dessutom träffas vi på utställningar och jaktprov runtom i landet, och många av våra valpköpare är numera nära vänner som vi umgås med också privat.

Hur ställer ni er till kopplade meriter för uställnings- resp. jaktchampionat?

Det verkar lite märkligt att så många verkar tro att rasen står och faller med den här frågan, när man bara behöver gå till resens hemland eller vårt västra grannland för att få bevis på motsatsen. Om det nu blir krav på jaktprovsmerit för att få tävla om cert, så anser vi att det enda logiska är att kravet för utställningschampionat hamnar på samma nivå, kanske en 1:a eller 2:a i Ukl/Nkl? Det verkar inte rimligt att man måste jaktprovsmeritera sin hund för att kunna vinna cert som sedan ändå inte är championatmeriterande!?? Beträffade jaktprovschampionatet är en 2:a på utställning ett rimligt krav.

Jagar ni med era hundar? Vad anser ni om att använda flatcoaten vid stötjakt?

Carina: Jag har aldrig jagat och kommer aldrig att göra det, så vad gäller praktiskt jakt bör jag nog inte yttra mig alls.

Christina: Jakt är en stor del av min vardag, och innan jag fick barn var jag med på jakter nästan varje helg. Det har blivit mindre nu, men jag och mina hundar är fortfarande ofta med på stötjakter. En vuxen, tränad hund har inga problem att skilja på den typen av jakt och apportering, och jag tycker att det fungerar bra.

Och namnet?

Carina: Moonstruck betyder "mångalen" och är dessutom en film med Cher och Nicholas Cage. Det finns ingen rolig bakgrundshistoria mer än att jag tyckte det var vackert, lite spännande och såg bra ut i skrift. Mitt förstahandsval var Black Point, eftersom min första goldentik har en stor svart fläck på magen, med det var redan upptaget.

Christina: Jag hade ju inte mycket att välja på - men jag håller med!